I takt med att bostadsmarknaden har sett rekordhöga priser, framträder en allt tydligare bild av de utmaningar som den yngre generationen, särskilt de födda på 1980-talet och framåt, står inför. Denna generation, ofta benämnd som millenniegenerationen, står inför en historiskt unik situation där chansen att äga ett eget hem blir alltmer en ouppnåelig dröm. Detta fenomen kan i stor utsträckning tillskrivas den enorma välståndsöverföringen från den yngre till den äldre generationen, vilken har skett genom decennier av stigande huspriser.

Den Lyckliga Generationen

De som köpte sina hem under mitten till slutet av 1900-talet har sett sina investeringar öka mångfalt i värde. Denna generation har kunnat dra nytta av en marknad där huspriserna stadigt klättrade, ofta utan de stora ekonomiska påfrestningar som dagens köpare står inför. För många i denna generation har deras hem blivit en guldgruva som inte bara erbjudit dem ett ”gratis” boende men också möjligheten att belåna sina hem för att finansiera andra livsbehov och livsnjutningar.

Utmaningarna för Millenniegenerationen

I kontrast till detta står millenniegenerationen som måste navigera i en bostadsmarknad där inträdespriserna är skyhöga. Denna situation har skapat en klyfta där de ekonomiska möjligheterna som tidigare generationer tog för givet, nu för vissa verkar ouppnåeliga. Förmågan att köpa ett hem, som länge setts som en milstolpe mot vuxenlivet och ekonomisk stabilitet, är nu en källa till stress och osäkerhet för många unga vuxna.

Välståndsöverföringen: En Dubbel Effekt

Denna växande klyfta mellan generationerna är inte bara en fråga om rättvisa eller ekonomi; den representerar en omfattande överföring av välstånd från den yngre till den äldre generationen. De unga betalar idag priset för de äldres lycka genom just högre huspriser, vilket innebär att en betydande del av deras inkomst går till bostadskostnader istället för sparande eller konsumtion – vilket då överförs till den äldre generationen med banken som finansiär för det hela. Detta samtidigt har många äldre möjligheten att belåna sina bostäder ytterligare, en process som ytterligare driver upp marknadspriserna och försvårar inträdet för nya köpare.

Exemplifiering av Ekonomisk Överföring

Antag att medianpriset för en bostad i Sverige på 1980-talet var omkring 300 000 SEK. Fram till 2020-talet har detta pris kunnat öka till över 3 000 000 SEK i många områden, en ökning med 10 gånger eller 1000%. Under samma period har dock inte löner ökat i samma takt. Låt oss anta att medianlönen under 1980-talet var omkring 10 000 SEK per månad och har ökat till 30 000 SEK per månad idag, vilket motsvarar en ökning med 300%.

Denna diskrepans mellan löne- och bostadsprisökning innebär att medan en bostad på 1980-talet kunde ha köpts för motsvarande 30 månadslöner, skulle det idag krävas 100 månadslöner för att köpa ett liknande hem. Detta illustrerar den direkta ekonomiska överföringen från yngre generationer som måste arbeta spara och betala betydligt mer, relativt sett, för att äga ett hem jämfört med tidigare generationer. Oavsett om generationen är mer effektiv per arbetad timma (högre BNP per capita), eftersom man helt enkelt måste arbeta fler timmar för att ha råd med samma vara som den tidigare generationen

Arbetsbördan för den Nya Generationen

Denna ökning i bostadspriser relaterat till inkomster innebär att den nya generationen måste arbeta betydligt mer för att ha råd med en bostad. Om vi antar att spara för en insats är en första tröskel, innebär den ökade sparandekravet en längre tidsperiod av sparande under vilken yngre köpare också måste hantera andra ekonomiska åtaganden som studielån, vilket inte var lika utbrett för tidigare generationer.

Om vi ytterligare belyser detta med räntekostnader över lånetiden, som kan vara betydligt högre trots låga räntor på grund av den större lånebeloppet, blir den totala kostnaden för bostaden ännu mer betungande för den nya generationen jämfört med deras föregångare.

Medan specifika siffror kan variera beroende på region och individuella omständigheter, illustrerar exemplet den betydande ekonomiska överföringen från den nya generationen till den äldre. Denna trend innebär inte bara att yngre generationer måste spara och arbeta mer för att ha råd med bostäder, utan också att de bär en större ekonomisk börda i form av lån och räntekostnader över tid.

Är Detta Rättvist? Kanske Inte. Finns Det Rum för Förändring? Absolut.

De trender vi bevittnar idag är inte gravskrivna öden. De är produkter av de regleringar som råder, vilka i sin tur formar samhällets struktur och resultat. Inget är oundvikligt; allt är en fråga om politisk vilja och design av våra system. Om vi levde under ett feodalt styre, skulle vårt samhälle se radikalt annorlunda ut. Detsamma gäller om vi hade en planekonomi. Även inom ramarna för en marknadsekonomi kan vi genom skattesystemet och olika politiska styrmedel forma samhället i den riktning vi önskar. Inget är ”naturligt” eller givet med det ekonomiska systemet – det är en mänsklig och politisk skapelse som kan omformas. Ofta är också denna skapelsen också en effekt av vår informationsdiet, som ibland också någon annan har incitament att upprätthålla

Vill vi se ekonomiska överföringar mellan generationer i en ny riktning? Då är det är fullt möjligt med annan reglering. Vill vi uppmuntra ägandet av hundar framför katter genom ekonomiska incitament? Absolut genomförbart. Föredrar vi att avskaffa ränteavdrag och istället beskatta lån? Det är ett politiskt val.

Det som ofta står i vägen för förändring är vår acceptans av status quo, drivet av den information vi matas med. Vi ser det rådande systemet som en oföränderlig konstant, vilket hämmar vår förmåga att föreställa oss och sträva efter förändring. Men framtiden är inte skriven i sten; den är formbar och ligger öppen för oss att forma. Vi bör inte underskatta vår kollektiva förmåga att omdefiniera de regler och system som styr vårt samhälle. Framtiden är, trots allt, vår att skapa.